Jag drar ett tag..

"Påtvingad semester" kan man kalla det. Men det kan nog bli rätt skönt. Sitta vid havet, fiska och fotografera och läsa böcker ligger ungefär på agendan. dock hoppas jag hinna träffa en viss söt person med om hon går med på det. Jag vill verkligen det. Allt går i en ond cirkel här hemma och uppenbarligen så ska jag iväg för att försöka bryta denna. Kommer träffa en del släkt med, på gott och ont antar jag. Vissa tycker jag verkligen om och en del ser mig som luft och sladdbarn som mest ska hålla käft. Antar att det är så när man kommer från en blåblodig familj och inte lever upp till deras "förväntningar". Rätt lustigt dock, när jag jobbade på Sahlgrenska så gick det väldigt bra att låta mig prata och dom var intresserade. När jag blev av med jobbet så blev dom tysta igen, antar att det säger mer om dom än om mig iaf som tur är. Vet inte hur länge jag blir borta men det verkar som dom har planerat iaf 2v lr ngt sådant.

Drar i början på veckan iaf.

Totalt Blockerad..

Jo, det är väl det närmsta man kan kalla detta tillstånd. Har svårt att komma upp på morgonen, svårt att komma igång alls under dagen. Svårt att sova. Inte så konstigt då allt detta endast är upp till mig att bryta detta mönster. Klumpen i magen e stor o tung o fanns där en morgon när jag vaknade. Vill inte bygga, vill inte cykla, orkar inte fixa 2st nya klingbultar till drevet eller byta däck. Orkar fan inte få av mig morgonrocken ens..
Är rätt bitter på allt just nu o det gör allt värre, jag hatar att vara bitter och detta gör att jag blir ännu mer bitter. Svackor har alla människor antar jag men hur djupa kan dom vara?
Känns verkligen att man är på "the båtten" nu. Farsgubben på 76år springer om mig med hästlängder där jag försöker krypa fram och lagom till jag har fått av mig morgonrocken så är kl 21 på kvällen...
Skolorna jag sökte sket sig, en reservplats som nr 47 har jag iaf som Eventproducent. Får pengar nu den 28:de. Funderar på vart jag ska ta vägen, kan jag dra någonstans? Gömma mig vill jag inte igentligen men det känns som det är detenda vettiga alternativet då ingen levande orkar vara runt mig då jag är på detta humöret. Bitterhet smittar och jag vill inte smitta någon men man kan inte tänka på alla suckar som kommer utan att man tänker på det. Jag har supit bort min smärta innombords och fysiskt ett tag för länge nu. Märker av att man börjar bli gammal och jag börjar faktiskt förlora hoppet på att jag en dag ska kunna bli den jag vill vara. Jag kräver inte mkt. bara pengar så jag överlever, ngn krona att kunna lägga på cykeln ibland kanske och någonstans att bo. Just nu är jag den fulländade loosern.

Knäckta revben serverade med freeride-foto & adrenalin som avslutning..

så skulle man kanske kunna kalla veckan som har gått...
Började med ett akutbesök pga smärta med röntgen och njurkontroll som visade hur mina kidneys o lungor mm mådde. Dom mådde bra men revbenet hade nu gått helt av.. kuk.
Bitter som en citron och speedad på painkillers "slängde" jag upp hojjen på bilstället min far har införskaffat och drog till Blidsberg.
Klart Tp ska ha en cykel!!!
Skruvade o fulmekade så det stod härliga till, cyklade bort mot Crossbanan för att köra träning för Tp & Fotosession för mig o leka med D200 med 1st 17mm vidvinkel och ett 80-200. Saknade dock ett mellanting men ska kolla på det imorgon. Dag 2 fyllde Tp år och vi drog direkt på morgonen efter en microgrötfrukost, det e bra skit!!
Ännu bättre bilder dag 2 hade många positiva faktorer.
Idag har far fyllt år och jag har försökt vara på humör hela dagen, dammsugit hela huset mm o inte morrat en enda gång tror jag...
Självklart kunde jag inte hålla mig när Tp började bli trötter i "adrenalin-kicken" fast jag ska vila.. men det har jag gjort både före o efter jag rullade lite.. ;)



Mer bilder på Pixbox

Tp Födelsedags-Freeride 2dagar